torsdag 21 april 2011

April is upon us and soon GothCon will happen!



Påsken är här. Självklart stundar GothCon för Neogames. Vi kommer befinna oss på konventet och sälja spel (Eon, Neotech samt även Drakar & Demoner) och tjötar med alla som vill dyka upp.

See you there!

onsdag 20 april 2011

A Game of Thrones i Thalamur



Efter att ha sett det första avsnittet av Tv-serien “A Game of Thrones” som bygger på George R.R. Martins epos ”A Song of Ice and Fire” fick jag en brännande lust att spelleda en Thalamurkampanj som är ett direkt rip off på de böckerna. Dock har jag inte tid just nu men det är kanske någon som kan göra något av dessa idéer så här kommer tankarna i korthet.

Kampanjen
Rollpersonerna är alla medlemmar av en underfamilj knuten till en av ätterna. De står nära familjens patriark (eller matriark) exempelvis är de söner, döttrar, skyddslingar eller nära vänner. De förvaltar en del av riket som ligger en aning avsides (kanske på landets östsida, nära sidraskogen i söder eller upp mot bergen/slätterna) och de har aldrig riktigt varit involverade i landets storpolitik. Dock vet alla att för länge sedan var magikraterna och patriarken/matriarken goda vänner och allierade.

De första spelmötena går ut att etablera rollpersonerna och deras relationer samt patriarken/matriarken och andra viktiga spelledarpersoner. Från andra delar av riket hör de hur slitningen mellan ätterna blir allt större.

Men så en dag kommer ett bud. Ättens magikrat kallar dem till sig. De får lämna sitt trygga hem och ta sig till ättens högsäte eller kanhända huvudstaden. Där får Patriarken/Matriarken en position som magikratens högra hand och Rollpersonerna får diverse uppgifter. Snart blir det indragna i politiken i det ormbo som utgör ättens innersta. Då Patriarken/Matriarken inte tycker sig kunna lita på någon är det allt som oftast rollpersonerna som får utföra dennes befallningar.

Äventyren
Uppdragen är allt ifrån regelrätta uppdrag såsom att hämta den och den boken, För bud från denna, hitta den stulna ättesymbolen, ta reda på om den och den personen är en demondyrkare, vad är silverskäran, till sociala intrigspel vid ätternas sammankomster.

Spelledarpersoner återkommer och extremerna övergår till gråskalor och snart börjar det bli mer och mer osäkert vem man kan lita på? Kanske börjar Patriarken/Matriarken ge dem tvivelaktiga uppdrag som det är osäkert att Magikraten känner till. Visar det sig att Magikratern är en av de troende, och således en brottsling i det thalaskiska samhällets ögon, och hur skall Rollpersonerna kunna bevisa detta.

Avslut

Exakt hur kampanjen skulle avslutas har jag inte klart för mig. Det blir ju mer och mer av ett fisktanksäventyr där rollpersonerna själv får fatta beslut och bilda pakter med de spelledarpersoner som finns.
Kanske blir Magikraten mördad, eller Patriarken/Matriarken och rollpersonerna stämplade som förrädare och tvingas fly riket för att inte mista livet eller stanna och försöka rentvå sig själv.
Eller är det rollpersonerna som blir korrumperade och själv ser till att skaffa sig makten för sin familj och för sin ätts bästa?

Den som lever får se...

Skulle verkligen vilja spelleda den kampanjen men ack... jag får nöja mig att se på A Game of Thrones istället.

tisdag 12 april 2011

Eon IV. En värld av söndertrasade muskler, avslitna senor och massiv blödning



Filosofin med Eon IV är att det skall göra ont att bli skadad. Ett sår i buken efter en dolkstöt kan mycket väl bli infekterad och kosta rollpersonen livet om denne inte får rätt hjälp. Ben kan brytas, organ spräckas, blod forsa fram och tänder slås ut. Det är inte lika mycket fokus på hur många Trauma som är kryssade, istället har de enskilda skadorna direkta effekter och det blir större skillnad mellan Hugg-, Kross- och Stickvapen.

Det är brutalt, skoningslöst och något "osmakligt" (under testspelet blev en av deltagarna riktigt äcklad av uppslitna bukar och genomborrade muskler) men med tanken på att simulera medeltida krigföring och de skador som kan uppstå och komma så långt bort från "räkna hit points" som man sedan återfår utan någon som helst efterverkning.

Självklart finns det hjälp som kan rädda modiga äventyrare. Sår kan sys, dekokter kan läggas på infekterade områden, varbölder punkteras, brutna ben läggas rätt, skallar trepaneras och magi och ceremonier kan ge även den mest sårade en chans att överleva.

Samtidigt försöker vi undvika att rollpersoner som ådragit sig skador förvandlas till stora "kylskåp" som har för ont för att kunna göra något vettigt i strid och konflikter. Här kan de mest sårade bita ihop och kämpa vidare om så bara för att rädda sina vänner.

måndag 4 april 2011

Skvaller vid lägerelden



Vid lägereldarna inunder de stora träden sitter soldaterna samlade. De värmer sina händer och skickar en butelj mellan sig. Tyst pratas det om hur den nya typen av allvarliga och kritiska skador har skördat sina offer i kampen mot de vildsinta kamorienarna. Hur en del av deras vänner drabbats av mentala trauman och aldrig kommer att bli som förr. Många av soldaterna vill bort från vildmarken, hem till sina fruar och barn. De grubblar över sin avkommas framtid nu när både bakgrund och värv blir allt viktigare.

”Vapnen har i alla fall blivit billigare,” utbrister en av dem glatt och klappar sitt stridssvärd. Några nickar och hummar gillande. Andra, som har för vana att plundra sina offer på allt de har får sura miner då de nu inte längre kan tjäna sig en förmögenhet på detta sätt.

”Nä vet ni, det var bättre förr,” säger den krumryggade spejaren Gralion. ”Nuförtiden så är allt som omvänt. Förr kunde man stjäla sig ett armborst och sedan leva som en kung hela året. Det fanns mindre folk, vid Daak, jag var vid Drunok och trodde det var en vildmark fastän det var ett land. Men nu bor det tydligen folk där. Helt plötsligt dök de upp, Poff lät de bara och inte bara de utan även städer och byar. Häxmästarna sedan! Då visste man allt vad de höll på med, nu är allt annorlunda. Fy... allt har blivit så komplicerat.” Gralion spottar en loska i elden så att det fräser ilsket.

”Var nu inte sån Gralion.” tog den ungen Antonius till orda. ”Det har inte blivit mer komplicerat. Visst har det blivit förändringar men jag skulle allt säga att det blivit enklare jag. Värden är fortfarande fantastisk, Kejsaren sitter på sin tron, alverna dväljs i skogarna och dvärgarna är buttra och dricker öl.”

Många av männen vid elden hummade gillande med.

Raska fotsteg hördes och befälet kom ingående i eldskenet.

”Jag föreslår att ni får er sömn soldater. Nya order har just kommit. Vi skall ta oss till Mitheraskogen. Resan dit kommer ta lång tid men information om denna förhatliga plats sägs komma ut i pamfletten Fenix om inte en allt för fjärran framtid.”

Soldaterna suckade och plockade ihop sin packning.

”Aldrig får man vila,” sade Gralion och spottade i elden en sista gång. "Alltid är det något nytt på gång."

Antonious bara log. Han skulle bara veta.