April is upon us and soon GothCon will happen!

Påsken är här. Självklart stundar GothCon för Neogames. Vi kommer befinna oss på konventet och sälja spel (Eon, Neotech samt även Drakar & Demoner) och tjötar med alla som vill dyka upp.

See you there!

A Game of Thrones i Thalamur

Efter att ha sett det första avsnittet av Tv-serien “A Game of Thrones” som bygger på George R.R. Martins epos ”A Song of Ice and Fire” fick jag en brännande lust att spelleda en Thalamurkampanj som är ett direkt rip off på de böckerna. Dock har jag inte tid just nu men det är kanske någon som kan göra något av dessa idéer så här kommer tankarna i korthet.

Kampanjen
Rollpersonerna är alla medlemmar av en underfamilj knuten till en av ätterna. De står nära familjens patriark (eller matriark) exempelvis är de söner, döttrar, skyddslingar eller nära vänner. De förvaltar en del av riket som ligger en aning avsides (kanske på landets östsida, nära sidraskogen i söder eller upp mot bergen/slätterna) och de har aldrig riktigt varit involverade i landets storpolitik. Dock vet alla att för länge sedan var magikraterna och patriarken/matriarken goda vänner och allierade.

De första spelmötena går ut att etablera rollpersonerna och deras relationer samt patriarken/matriarken och andra viktiga spelledarpersoner. Från andra delar av riket hör de hur slitningen mellan ätterna blir allt större.

Men så en dag kommer ett bud. Ättens magikrat kallar dem till sig. De får lämna sitt trygga hem och ta sig till ättens högsäte eller kanhända huvudstaden. Där får Patriarken/Matriarken en position som magikratens högra hand och Rollpersonerna får diverse uppgifter. Snart blir det indragna i politiken i det ormbo som utgör ättens innersta. Då Patriarken/Matriarken inte tycker sig kunna lita på någon är det allt som oftast rollpersonerna som får utföra dennes befallningar.

Äventyren
Uppdragen är allt ifrån regelrätta uppdrag såsom att hämta den och den boken, För bud från denna, hitta den stulna ättesymbolen, ta reda på om den och den personen är en demondyrkare, vad är silverskäran, till sociala intrigspel vid ätternas sammankomster.

Spelledarpersoner återkommer och extremerna övergår till gråskalor och snart börjar det bli mer och mer osäkert vem man kan lita på? Kanske börjar Patriarken/Matriarken ge dem tvivelaktiga uppdrag som det är osäkert att Magikraten känner till. Visar det sig att Magikratern är en av de troende, och således en brottsling i det thalaskiska samhällets ögon, och hur skall Rollpersonerna kunna bevisa detta.

Avslut
Exakt hur kampanjen skulle avslutas har jag inte klart för mig. Det blir ju mer och mer av ett fisktanksäventyr där rollpersonerna själv får fatta beslut och bilda pakter med de spelledarpersoner som finns.
Kanske blir Magikraten mördad, eller Patriarken/Matriarken och rollpersonerna stämplade som förrädare och tvingas fly riket för att inte mista livet eller stanna och försöka rentvå sig själv.
Eller är det rollpersonerna som blir korrumperade och själv ser till att skaffa sig makten för sin familj och för sin ätts bästa?

Den som lever får se...

Skulle verkligen vilja spelleda den kampanjen men ack... jag får nöja mig att se på A Game of Thrones istället.

Eon IV. En värld av söndertrasade muskler, avslitna senor och massiv blödning

Filosofin med Eon IV är att det skall göra ont att bli skadad. Ett sår i buken efter en dolkstöt kan mycket väl bli infekterad och kosta rollpersonen livet om denne inte får rätt hjälp. Ben kan brytas, organ spräckas, blod forsa fram och tänder slås ut. Det är inte lika mycket fokus på hur många Trauma som är kryssade, istället har de enskilda skadorna direkta effekter och det blir större skillnad mellan Hugg-, Kross- och Stickvapen.

Det är brutalt, skoningslöst och något "osmakligt" (under testspelet blev en av deltagarna riktigt äcklad av uppslitna bukar och genomborrade muskler) men med tanken på att simulera medeltida krigföring och de skador som kan uppstå och komma så långt bort från "räkna hit points" som man sedan återfår utan någon som helst efterverkning.

Självklart finns det hjälp som kan rädda modiga äventyrare. Sår kan sys, dekokter kan läggas på infekterade områden, varbölder punkteras, brutna ben läggas rätt, skallar trepaneras och magi och ceremonier kan ge även den mest sårade en chans att överleva.

Samtidigt försöker vi undvika att rollpersoner som ådragit sig skador förvandlas till stora "kylskåp" som har för ont för att kunna göra något vettigt i strid och konflikter. Här kan de mest sårade bita ihop och kämpa vidare om så bara för att rädda sina vänner.

Skvaller vid lägerelden

Vid lägereldarna inunder de stora träden sitter soldaterna samlade. De värmer sina händer och skickar en butelj mellan sig. Tyst pratas det om hur den nya typen av allvarliga och kritiska skador har skördat sina offer i kampen mot de vildsinta kamorienarna. Hur en del av deras vänner drabbats av mentala trauman och aldrig kommer att bli som förr. Många av soldaterna vill bort från vildmarken, hem till sina fruar och barn. De grubblar över sin avkommas framtid nu när både bakgrund och värv blir allt viktigare.

”Vapnen har i alla fall blivit billigare,” utbrister en av dem glatt och klappar sitt stridssvärd. Några nickar och hummar gillande. Andra, som har för vana att plundra sina offer på allt de har får sura miner då de nu inte längre kan tjäna sig en förmögenhet på detta sätt.

”Nä vet ni, det var bättre förr,” säger den krumryggade spejaren Gralion. ”Nuförtiden så är allt som omvänt. Förr kunde man stjäla sig ett armborst och sedan leva som en kung hela året. Det fanns mindre folk, vid Daak, jag var vid Drunok och trodde det var en vildmark fastän det var ett land. Men nu bor det tydligen folk där. Helt plötsligt dök de upp, Poff lät de bara och inte bara de utan även städer och byar. Häxmästarna sedan! Då visste man allt vad de höll på med, nu är allt annorlunda. Fy... allt har blivit så komplicerat.” Gralion spottar en loska i elden så att det fräser ilsket.

”Var nu inte sån Gralion.” tog den ungen Antonius till orda. ”Det har inte blivit mer komplicerat. Visst har det blivit förändringar men jag skulle allt säga att det blivit enklare jag. Värden är fortfarande fantastisk, Kejsaren sitter på sin tron, alverna dväljs i skogarna och dvärgarna är buttra och dricker öl.”

Många av männen vid elden hummade gillande med.

Raska fotsteg hördes och befälet kom ingående i eldskenet.

”Jag föreslår att ni får er sömn soldater. Nya order har just kommit. Vi skall ta oss till Mitheraskogen. Resan dit kommer ta lång tid men information om denna förhatliga plats sägs komma ut i pamfletten Fenix om inte en allt för fjärran framtid.”

Soldaterna suckade och plockade ihop sin packning.

”Aldrig får man vila,” sade Gralion och spottade i elden en sista gång. "Alltid är det något nytt på gång."

Antonious bara log. Han skulle bara veta.

5 frågor & 5 val till Anders Blixt

Med av vårt dresserade lämmeltåg (dire-lämmels CR18 som de heter i D&D) har vi jagat rätt på rollspelsräven Anders Blixt. Det var en hård jakt som ledde oss ut i rymden, över Ereb Altor, genom Vidonias handelsstäder, förbi det ärrade Kabul och ned i Morias gruvor. Slutligen hade vi honom dock fångad och ställd mot väggen tvingades han att svara på våra frågor.

Kan du berätta lite om dig och vad du gjort i rollspelssammanhang?

Jag är en glad gråhårig trebarnspappa som har varit professionell rollspelskonstruktör sedan 1979, när jag sålde mina första Traveller-texter till GDW. Dessutom var jag med och drev igång Gothcon i slutet av 1970-talet. Jag har varit inblandad i så många svenska rollspelsprojekt att det är svårt att lista dem. Det största var väl utvecklingen av Drakar och Demoner 1985-89.

Hur blev du involverad med Äventyrsspel och vad var din uppgift där?

Firman sökte en spelskribent samtidigt som jag var arbetslös. De visste lite om mig via Gothcon och diverse fansin, så jag fick jobbet. Jag var redaktör och produktionsansvarig. Ett övergripande ansvar för att det kom ut produkter, samt det nöjsamma jobbet att skriva en massa av dem själv.

Du är ju något av en förebild inom rollspelssverige har det uppstått situationer i ditt "vanliga" liv där du blivit påmind om detta?

2008 tjänstgjorde jag i Kabul som civil expert. Jag satt på mässen en kväll och talade med en dansk kollega (svensktalande). Det visade sig att han visste vem jag var, eftersom han var wargamer och hans Uppsalaboende bror var rollspelare. Han SMSade från Kabul till Sverige och fick raskt svar.

Kan du berätta lite om de projekt du arbetar med nu?

Jag håller på att skriva Saga Okeanos, en antik expansion till Tomas Arferts rollspel Saga. Rollspersonerna är sjöfarande greker som söker ska lösa Atlantis' gåta. Det blir sjöfararfantasy med viss inspiration från Star Trek.

Okeanos, det outforskade världshavet.
Detta blir skeppet Keraunos’ jungfruresa:
att på konung Alexanders befallning
utforska främmande kuster,
att söka efter mystiska varelser och skatter,
att segla dit ingen grek har seglat förr.

Regelmotorn blir ungefär samma som i Saga. Den är klar. Kampanjdelen är klar till två tredjedelar. Jag vill skriva klart den i år. Spelet blir en samproduktion med Saga Games.

Vidare har jag skrivit två romaner,
"Spiran och staven" som är fantasy som utspelar sig i samma värld som mitt 90-talsspel Gondica.
"Iskriget" som är dieselpunk i stämningen och utspelar sig i ett alternativt 1940-tal på den fiktiva sydpolskontinenten Alba.

Båda romaner ligger på layoutning och ska förhoppningsvis publiceras av Rävspel under 2011.

Läs gärna mer om vad jag skriver på min blogg Drömsmedjan.

Har du några råd och tips till de som vill ägna sig åt att skriva rollspel?

Läs vad andra har gjort. Ställ dig frågan "Vad gör man här då?" Se till att spelet blir komplett från början. Tänk på att du behöver skriva bortåt 100 sidor text. Speltesta regelmotorn.

Du kommer inte att tjäna pengar på att skriva rollspel. Den tiden är förbi.


Star Wars eller Sagan om Ringen?

Star Wars om det gäller rollspel.

Bredsvärd (1T8+1) eller Kroksabel (1T8)?

Kroksabel ser coolare ut.

Ereb Altor eller Trudvagn?

Ereb Altor (den världen känner jag till)

Nazgul eller Kabul?

Nazgul (jag vill komma till Tolkiens Midgård)

Space 1889 eller Call of Cthulhu?

Space 1889 (mycket mer roligt när jag spelar)

Drunoks 45 riddare

Några intressanta fakta:

Jargien har mer än 30 legioner; en av dessa vore nog för att erövra Drunok utan problem, och ett par 3-4 av dem hade varit nog för att erövra hela Asharina.

45% av Momolans invånare bor i städer. Hur får de mat?

16% av Jargiens invånare bor i städer, men bara 4% av Ebhrons. Varför?

Och varför finns det en massa ebhronitiska städer som syns på sjökorten i S&P eller omnämns i Geografica Mundana, men inte syns på färgkartan över Ebhron?

Soldarn har 0,78 inv per km2, vilket är lägre än vad Fatimidkalifatet hade, och Fatimidernas rike bestod i princip av nordafrikanska öknar. Jämför med Toscana på 1100-talet, som hade 80 inv/km2.

Drunok är lika tättbefolkat som Sakharepubliken i bortre Sibirien. Sverige år 0 (räknat på landets nuvarande gränser) var mer tättbefolkat än så.

...konstigheterna i Mundanas demografi har anmärkts på om och om igen, och jag har alltid varit en av de mest vokala kritikerna. Men nu inför Eon IV har jag och Poseur fått i uppdrag att fixa demografin i Mundana en gång för alla, och vid det här laget kommit en bra bit på vägen med det. (Researchen vi gjort i detta syfte har varit tämligen extensiv). Exakt vilken form Demographica Mundana kommer ta sig är inte spikat ännu, men möjligen i form av ett appendix till Atlasboxen. Avsikten är inte bara att göra Mundana till en rimligare och mer balanserad värld, utan också till ett ännu intressantare ställe, en dynamisk, färgsprakande och levande setting.

Välkommen till Mundana

Nu när vi börja skriva klart några kapitel slår det mig hur mycket bättre det skulle vara om världspresentationen kommer tidigt i boken. Det första man ska mötas av, när sedvanliga citat och parafraseringar samt rollspelsbeskrivning skall vara "Välkommen till Mundana!". Mer stämningsfullt så, helt klart. Obegränsade tärningar får komma först efter att man blivit välkomnad till ddekadensen, hyckleriet och pråligheten i Kejsardömet.

/ Anton, avatarex